Arbetet bakom kulisserna inför 2013

Snart startar tävlingssäsongen för mig och många andra. Träningarna börjar bli riktigt hårda och nu får man inte vara rädd för att ta i och översköljas av mjölksyra. Man har sina mål framför sig, sin verktygslåda för prestation redo och suget att komma ut på tävlingsbanorna. Detta har däremot inte varit så självklart under en period för min del.

Det här blir delvis en ”liten” sammanfattning av förra säsongen och delvis ett inlägg där jag vill dela med mig av min resa från då till nu, i med- och motgång med lite distans till det hela.

Lite ”Bullen” inspiration innan jag inleder detta inlägg med att berätta att jag minns exakt när det hände.

_MG_1108Jag hade kört bra på Kringelloppet förra året och slutade 6:a med bra känsla i kroppen, hela loppet hade gått precis som jag hade tänkt mig och det där ”flowet” alla pratar om infann sig för första gången, jag nådde samtliga mina mål för tävlingen och kände mig riktigt nöjd för första gången på länge och med starten på säsongen. Så med stora förväntningar på mig själv inför nästkommande tävlingar var det sen dags för dubbelhelg i Hjo och Tidaholm. Banan i Hjo var hård mot mig året före och även så denna gång, jag blev stenstum och avställd från min målvision efter mindre än halva tävlingen. Då ryckte jag på axlarna och tog ett beslut att bryta tävlingen, kom dragandes med någon kass ursäkt för mig själv och för andra och tänkte att jag fokuserar på morgondagen istället.

Jag har inga problem att ta beslut att bryta en tävling om det finns risk för långvarig skada eller sjukdom, men nu handlade det inte om det.

205361_460570440621938_1063676764_nFör dagen efter blev inte bättre mentalt. Och nästkommande Långlopp, Billingeracet och Lida Loop, punkterade jag bort mig tidigt, det är sånt som händer men jag var redan inne i en negativ spiral och till slut började jag tvivla på om det här var så roligt egentligen. Började släppa ryggar och ge upp utan att åtminstone försöka att gå med, sen eskalerade den här negativa beslutskedjan och blev något annat som förföljde mig hela sommaren.

Det resulterade i att jag slutade tävla mot mig själv och fokuserade mer på vad alla andra gjorde, tappade min egen målbild och började lägga energi på helt fel saker.

Någonstans längs vägen försvann till slut glädjen till idrotten totalt och jag kände en obehindrad prestationsångest så fort det skulle presteras, innan varje hårt träningspass, varje resa till tävling, varje natt innan start, på uppvärmningen och på startlinjen etc etc. Dömde ut mig själv och tyckte jag var klappkass, jag var inte värd sadeln jag satt på och tvivlade på mig själv in i det sista.

Samtidigt som jag mer eller mindre bonkade på arbetet också blev det lite övermäktigt att hantera. Idrotten hade ju alltid varit den härligt utlösande ventilen i vardagen. När den försvann så rubbades också balansen i mitt dåvarande liv. Jag hade investerat så mycket i arbetet och idrotten att jag glömt resterande delar i livet.

IMG_7076Det blir snabbt en ganska ogästvänlig miljö att prestera i. ”Bryt ihop och kom tillbaks” var något som rullade runt i periferin, men jag hade glömt hur man tog sig tillbaka och samtidigt blivit en mästare på att bryta ihop.

Detta nedbrytande beteende frodades och närdes under i princip hela säsongen. Under Ränneslättsturen fick jag en regelrätt kramp och blev stum med 30 km kvar, jag har svårt att beskriva den interna fight mellan den då så starkt inarbetade beslutskedjan att ge upp vid minsta motgång och min vilja att åtminstone ta mig i mål och slutföra ett långlopp. Jag bet ihop, tog mig i mål och tyngden från mina egna axlar lyftes på ett sätt som blev så totalt överväldigande att tårar av lättnad rann längs mina kinder, medan jag ställd av reaktionen försökte fly målområdet för att få vara ifred en stund.

Sen gick det lite lite bättre tack vare att jag sakta men säkert försökte jag bygga upp mig själv igen, lyckades köra bra på Mörksuggejakten och fram tills dess varit oerhört försiktigt med vad jag tog på mig och gav mig in på och försökt ladda om inför mitt största mål för året, CykelVasan. Jag hade däremot inga som helst marginaler för motgång kvar att använda och minsta lilla skulle räcka för att få mig ur balans. Näsan över vattenytan så att säga. Blev sjuk lagomt innan Engelbrektsturen men kände mig pigg dagen innan tävlingsdagen och bestämde mig för att köra, men klev av efter 10 km med halsont, såklart.

Tog mig upp i sadeln än en gång och laddade inför CykelVasan, åkte upp till familjen i Västernorrland och fick lite sinnesro och miljöombyte. Det kändes bättre och bättre dag för dag. Hoppet infann sig dagen innan avfärd och när starten gick i Sälen kände jag att det här blir en rolig dag i sadeln.

När jag sedan kraschade innan första kontrollen sjönk jag som en sten till botten. En krasch jag i vanliga fall bara hade skakat av mig, snabbt fokuserat om och kämpat vidare! Nu fanns inget kvar, jag ville bara krypa ner under en sten i skogen och glömma allt vad cykel innebar och att jag någonsin hade börjat trampa från första början. Erik Wickström sammanfattade mina egna känslor i ord väldigt väl i sin ”CykelVasan 2012 – the story

”Citatet: Inget citat, men att se Jesper Hjortsberg efter att han kraschat i Mångsbodarna var ingen rolig syn. Hans blick berättade om ilska, frustration och besvikelse på ett sätt som nästan gjorde ont inuti mig. Mycket har gått emot denne trevlige cyklist i år och nu fick han bryta redan efter dryga två mil. Jag tyckte så jäkla synd om honom. Du kommer igen Jesper!

När vi kom tillbaks till Mora i teambussen så bestämde jag mig. Jag visste vart problemet satt och att ensam bevisligen inte längre är stark, att jag inte kunde fysiskt träna mig ur situationen utan jag behövde stöd för att komma vidare. Jag hade givit upp så många gånger innan starten ens hade gått att jag än idag är förundrad över att jag lyckades ta mig i mål på någon tävling överhuvudtaget.

Bestämde mig för att ta en paus från tävlandet, avstod de sista 2 tävlingarna i min kalender och inledde ett samarbete med Jimmy på Coachingsteget.

Skärmavbild 2012-08-16 kl. 20.55.36

Med facit i hand vill jag påstå att förra säsongen är det bästa som hänt mig privat, idrottsligt och yrkesmässigt. Jag har tillsammans med Jimmy gjort ett massivt arbete i vinter med fokus på den mentala prestationsbiten, målbilder och ansvar men framförallt helheten i livet.

Jag har slitit, utforskat och rannsakat mig själv och det har känts tryggt att ha med Jimmy under resan och arbetet jag har gjort och inför det arbete som kommer framöver. Jag har återtagit kontrollen på skutan, fått tillbaks mina energidepåer, självförtroendet och framförallt glädjen. Denna förändringsprocess pågår ständigt, men nu är jag åtminstone i den istället för utanför.

Skärmavbild 2013-04-18 kl. 14.22.50Jag vill utöver vikten att arbeta med sig själv och sina mål lyfta fram vikten av att verka i en positiv och inspirerande miljö, bland annat den träningsmiljö som Dala Sports Academy kunnat erbjuda med dess apparatur, stödet från teamet som möjliggör min satsning och att jag kan hålla på med det här på den nivån jag vill. Och givetvis stödet från mina goda medcyklister, vänner, min blivande sambo och min familj som bidragit till en trygghet på den privata sidan under hela resans gång.

Sist men inte minst vill jag lyfta fram mig själv. Utan min egen vilja och envishet hade jag inte cyklat en lycklig meter till efter förra året. Jag har lagt ner så oerhört mycket mer tid på den fysiska aspekten att den tekniska och mentala delen inte fått i närheten av den uppmärksamhet de förtjänar. Något jag tänker arbeta på framöver.

Det finns fler och mer detaljerade saker att berätta om denna resa, men jag nöjer mig med att blicka framåt och säga att vi ses på startlinjen. Nu kör vi! #MTB2013

11 thoughts on “Arbetet bakom kulisserna inför 2013

  1. Hur kul är framgång om man inte har motgång. Eller som Alfons Åbergs farmor sa man måste ha tråkigt för att kunna ha kul.

    Lycka till i år.
    Magnus Eriksson i Gävle

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s