Pepparkakshångel

Det är väl inte ofta jag svär och önskar att jag hade tagit tåget hem från Borlänge. Men det händer. Egentligen började det redan imorse med årets i särklass finaste grisben och en kropp som skrek rakt ut så fort man försökte ta sig över distanspuls.

Tog mig hem på ren ilska, gick till skafferiet och satte tungan mot en pepparkaka och så var allt bra igen. Energiberövning är ju livsfarligt för humöret, hjärnan är mäktig. Sen kom jag även på att det jag närmar mig slutet på detta träningsblock.

Och jag minns väl så väl hur det var i slutet på förra blocket..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s