Att cykelpendla, både nytta och nöje.

Ett levnadstecken här vore väl på sin plats. Och livet är väl så fint!

Vad har jag ägnat mig åt den senaste tiden? Anpassningen efter flytten från Gävle till Falun har gått helt enligt förväntningarna, nöjd! Det bästa med Falun hittills är miljön för en cyklist eller idrottare överlag, jag känner mig som hemma. Så att säga.

Men eftersom allt är nytt och härligt just nu är man kanske aningen färgad i iaktagelsen.

Foto: Henrik Öijer

Söndagsdistansen är fin, här slipper man ju nöta själv hela vintern, vilket är mentalt uppskattat.

Den största förändringen i förutsättningar för träning mot förra året, utöver miljön och Söndagsdistansen, är den fina cykelpendlingen från Falun till kontoret i Borlänge.
Vilket möjliggör ”Two-a-days” med ett faktiskt transportmål också. Tillfredsställande gånger två.

Sträckan är 23-25 km enkel, antingen väljer man en väg med ett gäng höjdmeter eller en snällare väg. Skarvmöjligheterna är många. Passar fint att trycka strax under timmen med lite kraft i pedalerna på morgonen, eller bara rulla ur i återhämtningssyfte. Ibland gör jag både och samt tränar testcykel när jag kommer hem, fungerar det med. Alles gut.

Igår var pendlingen ett riktigt saftkalas, det tog tack vare snöfallet som kom under dagen nästan en halvtimme längre på hemvägen med mer eller mindre samma intensitet.
Varje rundtramp doppade man skorna i snön och plogade upp lite framför sig, hård som man är så kör man skärmlöst på 29ern också.

Och idag fryspendlade jag och Vörtmannen i vad som måste varit den kyligaste dagen hittills?

Man behöver lite misär ibland för att må bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s