Man är jävligt bortskämd!

Startade dagen med att spänna upp ögonlocken och kolla på klockan, konstaterar att den tiden jag hade tänkt lämna in bilen på plåtverkstaden är passerad med 20 minuter, alarmclock applikationen åkte i sopkorgen efter det.. inte första gången den misslyckas med sitt syfte.

Slänger i mig frukost och på med cykelkläder, ut i bilen, på med cykelställ och cykel, ner till Ingarvet med bilen, av med cykelställ, upp i sadeln och ut längs 293:an mot Borlänge och kontoret.

Efter mindre än 5 km i sadeln börjar misären i högerknä, smärtan är värre än igår. Speciellt när jag trampar, nu räcker det med själva rundtrampsrörelsen för att det ska göra ont. Och hjärnan vaknar till. Varför, envisades jag med att cykla idag när jag fick avbryta igår p.g.a smärtor? Varför cyklade jag överhuvudtaget igår? Vad trodde jag egentligen hade blivit bättre över en natt? Och framförallt, varför valde jag den väg med flest höjdmeter?

Väl framme i Borlänge får jag halta mig uppför trapporna till femte våningen och kontoret, måttligt road över att behöva ta ett trappsteg i taget, istället för två som jag brukar.

Så på lunchen börjar jag med en klassisk googlediagnos av mina åkommor.

Och ni vet väl hur det brukar gå till? Efter att ur ett sammanhang valt ut de värsta ur precis varje artikel jag läser får jag yrsel, en klump i magen och blir kallsvettig.

Känslorna inombords återspeglar inte mitt agerande utåt och mitt tänkande är fortfarande någorlunda rationellt, tycker jag. Men ändå kommer det sköljandes över mig som en våg, paniken. Jag blev helt enkelt uppriktigt rädd för första gången på väldigt, väldigt länge.

Så bortskämd har jag varit de senaste åren, att det värsta som hänt mig är att jag bara kan ta ett trappsteg i taget istället för två, inte kunna trampa med kraft eller ha benet i ett visst läge.

Tycker personligen att min reaktion på det hela är väldigt intressant fast givetvis samtidigt olustig, eftersom jag annars tycker att jag kan kontrollera och analysera såna här saker objektivt och med ro och sätta det i perspektiv till annat. Skaka av mig det så att säga, tänka positivt.

I detta ögonblick förstår jag även hur mycket det här betyder för mig, hur stor del av mitt liv det är. Att cykla. Idrotta. Träna. Tävla. Det har blivit en så stor del av min person att jag inte riktigt vet hur jag skulle hantera det om det värsta skulle inträffa.

Ringde vårdcentralen och fick en tid hos läkaren på Onsdag. Jag och cykeln tog tåget hem till Falun. Och nu funderar jag på hur en som jag, som levt en vilodag åt gången under en väldigt lång tid, ska hantera ett eventuellt besked om fler vilodagar än två på raken.

Så bortskämd är jag..

10 thoughts on “Man är jävligt bortskämd!

  1. Du kommer att fixa det även om det skulle behövas vilotid och det vet jag att du vet. Cykling ÄR ditt liv. Du mår bra av det. Jag är oerhört tacksam för att du har din idrott och jag är såååå stolt över dig! Bra att du tar tag i problemet på en gång och egentligen är det helt otroligt att du inte haft fler skador med tanke på din sport och vad du utsätter din kropp för:)

  2. Känner igen det du beskriver.
    När ortopedläkaren började berätta att mitt diskbråck kunde ta upp till två är att läka och att jag aldrig kanske bli riktigt frisk.Inte kul.

  3. Med vissa erfarenheter av knäskador så rekommenderar jag dig att ta det lugnt. Prova att gå till en kunnig massör och kolla rörligheten i framsida lår samt även senorna som spänner över knäskålen, dvs böj knäet med den stora lårmuskeln så frikopplad som möjligt. Köp linnex och använd rikliga mängder.

    Bättre att vila en månad än att inte kunna gå på ett år…

    • Absolut, har förstått att det bara är att acceptera läget och göra mitt bästa för att det ska bli bra så fort som möjligt. Tack för tipsen!

      Ska gå till en naprapat så fort jag hittar någon på rekommendation här i stan, stretchingen har jag däremot redan börjat göra lite extra. Linnex klarar man sig ju inte utan, de har man i Müslin! :)

      • Prova att gå till flera. Alla kan ha en dålig dag, även sjukgymnaster och massörer, det är ju dumt om den dagen infaller med ditt besök. Men det är inte någon stress än, din skada är ju färsk. Den kan ju gå över av sig själv efter lite vila.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s