Fantastiskt nyttigt.

Hämtade rullskidorna efter jobbet och slängde mig vanan trogen rätt ut i asfalten med lite skräckblandad förtjusning. Jag minns att när jag gick i mellanstadiet så åkte jag lite längdskidor på en åker hemma i Långshyttan en vinter. Låtsades tävla mot Torgny Mogren och jag vann alltid runt den där åkern, givetvis. Har inte åkt riktiga längdskidor sen dess heller så klivet från det till första gången någonsin på rullskidor idag är rätt långt.

Första svängen jag skulle göra med rullskidorna idag resulterade i en vurpa. Rätt på arslet, direkt. Tur att jag är så klen i överkroppen att det knappt gick i styrfart. Men det tog alltså mindre än 4 minuter att slå i backen, 4 minuter innan mina på förhand vanligaste negativa tankar blev verklighet. Tanken ”Jag kommer att ramla.” låg i topp. Nu var väl förvisso oddsen för det rätt höga även om jag kom laddad med positiva tankar som ”Jag kommer inte ramla”. Men ändå.

Det finns en härlig utmaning i att vara dålig på något, jag tänkte direkt när jag klev upp från asfalten på följande vis: ”Okej, det jag tänkte blev sanning. Men att ramla utan att ge upp är faktiskt ett framsteg.”

Jag försökte vända det till något positivt istället för att gå hem och lägga ut prylarna på Blocket och säga ”Knappt använda rullskidor säljes. Körda 4 minuter, det var ingenting för mig”.

Skrapade ihop 5 km och när jag kom hem började jag reflektera över en sak som lite hör samman med det som står ovan.

Kan det kanske vara så att det finns många tillfällen i livet eller vardagen som jag skiter i något jag verkligen vill kunna göra eller säga, bara för att det råkade gå dåligt från första början? Eller för att det råkade vara lite svårare än vad jag tänkt mig? Eller för att jag inte vågar ta steget från tanke till handling?

Det kan lika gärna handla om att tala inför en större grupp människor, våga säga vad man verkligen tycker eller i synnerhet våga säga vad man känner till någon. Eller något annat som man kanske inte på förhand är bra på helt enkelt. Det man är bra på kan man redan bli mycket bättre på, det man är dålig på har man oftast inte ens försökt bli bra på.

Jag har i regel inga problem att prata inför en större grupp människor, jag har heller inga problem att prova nya saker och jag kan säga vad jag tycker.

Men, jag har grymt svårt att säga till folk vad jag verkligen känner. Det kanske vore dags för mig att träna på det samtidigt som jag försöker överleva nästa träningspass på rullskidorna.

Återstår att se vilken av de två sakerna som blir svårast.

5 thoughts on “Fantastiskt nyttigt.

  1. Jesper, jag kommer nog att köra på onsdag på cykelvägen ut mot Furuvik. Den är bra att åka rullisar på och är i stortsätt befriad från backar, så svårighetsgraden är inte så stor. Du är välkommen att hänga med. Det kan vara fördel att köra med någon som har lite vana och få lite råd med tekniken. Återkommer med tid om du är sugen att hänga med. Magnus

      • Jo, det blir nog nåt pass i helgen. Vi kanske åker till Jämntland och då blir passet där.

        Är jag hemma så blir det ett pass och med stor sanolikhet blir det cykelvägen mot Furuvik. Är sugen att köra
        backintervaller ute i Bönan också, så får väl se!
        Magnus

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s