Skrot och korn.

Jag försöker ta ställning till det ganska ofta, tröttheten. Med tanke på vad Micke skrev i ett inlägg för ett tag sedan. Vad beror det på att man upplever något extra jobbigt fast prestationen i sig säger något annat, något positivt.

Planen idag var att köra hårt, Testebovallen några varv och sen rulla ett par mil också. När jag vaknade kände jag av gårdagen, benen var inte riktigt sugna på att cykla. Eller hjärnan var inte sugen på benen skulle få upplevas som pigga. När jag pratade med Crille hade hjärnan redan vunnit. Jag skulle bara ut och rulla av mina tunga ben, inget annat berättade jag.

När jag började rulla ut på Gamla Bönavägen för att möta upp honom så började jag fundera på Mickes inlägg. Speciellt när inga andra fysiologiska konstigheter uppvisat sig på morgonen. Som t.ex alldeles för hög vilopuls eller dylikt. Det var ett tag sedan jag körde vid Testebovallen så jag var lite sugen på att veta om jag kunde få ner mitt gamla personbästa lite, så jag körde ett maxvarv iallafall. Trots att det kändes pyton i benen hela vägen dit.

Hoppades att känslan inte skulle överensstämma med verkligheten, det gjorde den inte heller. Nytt PB 07:14 min, 20 sekunder snabbare än jag någonsin kört på ett maxvarv däruppe.

Det är lustigt tänkte jag efteråt, att när man står där med vad man tycker är pigga ben så är även den känslan inte överens med verkligheten alla gånger. Alltså bara för att benen är pigga behöver det inte gå fort, och bara för att benen känns tunga behöver det inte gå långsamt. Och det kan gå lika fort med upplevelsen av slitna ben som med pigga, det är bara känslan som är annorlunda. Så jag kanske ska sluta säga pigga eller slitna ben och börja säga att hjärnan är med eller inte med istället?

Avslutade med dyngen i från Utvalnäs – Eskön och hem via Forsby. Benen kändes fortfarande skit, men det gick fort.

Förresten, snyggaste tempostruten igår vann.

Är det något inom landsvägscykling som lockar mig, så är det tempo.

2 thoughts on “Skrot och korn.

  1. Jag hade samma känsla igår på uppvärmningen inför tävlingen efter 2 tuffa intervallpass dagarna före, skallen talade om för benen att dom var trötta och inte skulle kunna prestera bra, men så fort jag kört några km och fått igång systemet funkade allt kanon. Jag har märkt att jag oftast kör bättre på tävling när jag kört hårda intervaller dan innan istället för bara ett väckningspass, kroppen är ett väldigt individuellt mysterium :)

  2. Vilket kanonvarv Jesper! Nu har jag nåt att bita i. Satt och funderade på var jag skulle kunna plocka tid och det känns svårt att räkna hem 13 sekunder. Attans, får väl försöka bli snabbare överallt helt enkelt. :-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s