Visar sig rätt snabbt om det var rätt beslut eller ej, men vi fick väl en så fin dag att cykla distans på även idag. Vintrarna är så vackra här i Dalarna.

Öijer har som vanligt tagit ett par kort dagen till ära. Fick se lite nya vägar och tog givetvis en obligatorisk Varpskarv innan hemfärd, skrapade ihop 4 timmar till slut. Kallt idag med. Kände mig stark, får väl se om dagens fina ben berodde på förkylningsform eller om jag bara hade en bra dag.

Nu blir det soffläge och AppleTV!

Hade tänkt köra dubbla intervallpass idag men bestämde mig efter ett brutalt uppvaknande imorse att det nog inte var någon mening med förmiddagsintervaller, så jag hakade på triathleterna Jonas och Magnus runt Runn istället, vi rullade iväg vid 8-tiden och jag fick 70 välbehövliga km i benen.

Kändes bättre och bättre för varje mil. Kalltsatan, men trevligt!

Dagens lärdom: Bara för att man knappt kan gå behöver det inte betyda att man inte kan cykla.

Har alltid påstått att löpning är djävulens påfund, det står jag för. Idag behövde jag komma ut och göra något annat än cykla. En lång dag på kontoret och två kanelbullar tvingade mig till helkroppsrörelse. Tog med mig skidstavarna till Källviksberget och ”stavsprang” 4 x 4 minuter med inslag av snöpuls i lösa skoterspår.

Stum, fin och skitnödig på hemvägen som det brukar bli vid löpning. Var väl inte superpigg men jag fick det gjort med det jag hade idag, mer kan jag inte begära.

4:e passet fyror sen i Lördags, kämpa!

Jag och Jonas skarvade ett Hipp Hurra varv runt Varpan enligt tradition när vi kom in i Falun igen, sen tog jag Främbysvängen hem och där stötte jag på den där Lisa Ström och den andre o så mäktige Jeppe, och de hade ett och annat fikatips i bakfickan bland annat.

122 km på 05:00:02 och cirka 1200 höjdmeter blev dagens facit.

När jag kom hem från skidåkningen hade ju överkroppen fått sitt, så jag satte mig på testcykeln och trampade av en tjuga på 353 watt, vilket för dagen gav 4,76383266 W/kg.

Nu sitter jag och avnjuter en härlig älgfärssoppa som jag hoppas ger mig lite pangpang till eftermiddagens intervaller.

Totaltvilade igår däremot, första gången sen dagen innan maxtestet på GIH för cirka 2,5 vecka sedan. Passade på att ta ikapp lite serier och dokumentärer, införskaffade en AppleTV för några dagar sedan som jag blivit mycket bra kompis med.

Nu börjar det hända lite grejer på hemsidan för teamet också, kul! Vi finns ju som bekant redan på Facebook.

Postat i:Träning Tagged: monark, Stångtjärn, Team Corratec Sweden, W/Kg, watt ]]> http://jesperhjortsberg.wordpress.com/2012/01/21/pa-16e-dagen-vila/feed/ 5 Jesper Hjortsberg bild-29 Skärmavbild 2012-01-21 kl. 12.35.59 http://jesperhjortsberg.wordpress.com/2012/01/18/fran-en-dag-till-en-annan/ http://jesperhjortsberg.wordpress.com/2012/01/18/fran-en-dag-till-en-annan/#comments Wed, 18 Jan 2012 18:27:04 +0000 Jesper Hjortsberg http://jesperhjortsberg.wordpress.com/?p=7727 Läs mer →]]> Följde upp gårdagens iPhone i tvättmaskin, failfyror och riktiga dyngben med två pass 4×4 på Superbowen + gym och torkad och fullt funktionell iPhone idag.

Man har ju sämre dagar ibland men de tar ju alltid slut och en ny dag med nya möjligheter följer. Det är en förmån att leva i en så trygg tillvaro att man kan förlita sig på detta.

Har inte kört utomhusfyror sen Dackefejden, det är absolut annorlunda än på stålhästen. Ett uppskattat mentalt break från bromsbandet var på sin plats.

Vi har ju 3 st testcyklar på kontorsgymmet, varav en av dem har störst potential till att göra nytta i form av skick, bromsband etc. Däremot har den sina fina blå originaltrampor på, och de sitter väl som gjuten cement. Kan jag bara få loss dem och sätta på kombipedalerna på den testcykeln istället så öppnas helt plötsligt en helt ny värld i form av tidseffektivitet i träningen.

Jag är inte alltid mentalt laddad för att köra hårda intervaller med mörkrets ryggsäck på axlarna före/efter kontorstid, ibland känner jag mig väldigt inspirerad vid lunch och då vore det ju ypperligt att kunna ta vara på det. Bara någon gång ibland skulle räcka.

Ju fler möjligheter dessto bättre!

Erikssonarna och Bleckur skulle köra 2,5-3 timmar idag så vi övriga tre drog ut mot Sundborn för lite Skuggarvsskarv när vi kom in i Hosjö. Och i Skuggarvet är det väl så fint!

Öijer nöjde sig därefter medans jag och Joel drog ett sedvanligt Hipp Hurra varv runt Varpan och pratade bland annat om hans kommande äventyr i Frankrike.

104 km på 04:08:04 och lite över 1000 h.m.

Inga stelfrusna ögon, inga katastrofväggningar, inga vurpor, bara distans.

Åkte till Stångtjärn med siktet inställt på skidpremiär. Och tur att det blev mörkt snabbt så folk slapp se min eländiga teknik. Blev nån intervall också men det är svårt när man blir grenspecifikt stum och saknar lite kapacitet för att stressa systemet sådär hårt som man skulle önska.

Mot slutet gjorde jag en sak jag älskar med pannlampsåkning, stannade till och slog av lampan och sen höjde jag blicken mot skyn. Himlen är väl så fin! Men tyvärr fick jag inte se eller höra någon varg.

Blev en nätt tur på 17 km till slut, spåren var bättre än vad jag hade förväntat mig. Nu återstår bara att invänta premiärträningsvärken.

På hemvägen svängde jag in i Sandviken och hämtade upp ett hjulpar hos bröderna Palmberg. Det blev ju lite cykelprat också förstås. Alltid lika trevligt!

Var rätt slut i köttet igår efter enbart morgonträning + M.A.Q. Jag hade tänkt mig en vilodag idag om känslan av sluthet kvarstod.

Men efter en finlunch och en hungersnödpåse Brio i Hofors kunde jag känna hur sockret pripplade inom mig och gjorde underverk med mitt skenslöa pannben, övertänd från Edsken och hem till Falun ungefär. Så det fick bli fyror istället för vila.

Har man ben, så kör man.

Dagens 90-talare ska vi inte glömma!

Igår mötte det mindre motstånd än vanligt, men allt är inte misär på Söndagar ska ni veta, finns mycket energi och glädje i den här kroppen också! Det är ju så fantastiskt roligt att träna cykel så det är ju inte precis svårt att vara glad, jag gör ju trots allt det jag mest av allt vill göra här i livet. Tacksamhet upphöjt i två.

Foto: Öijer.

Och så dagens 90-talare, en lattjo Alban!