Hade på känn att jag skulle få ångra torsdagens löpintervaller i form av muskelvärk from hell. Profetian blev verklighet! För-störd känsla i kroppen.
Hade tänkt köra dubbla intervallpass idag men bestämde mig efter ett brutalt uppvaknande imorse att det nog inte var någon mening med förmiddagsintervaller, så jag hakade på triathleterna Jonas och Magnus runt Runn istället, vi rullade iväg vid 8-tiden och jag fick 70 välbehövliga km i benen.
Kändes bättre och bättre för varje mil. Kalltsatan, men trevligt!
Dagens lärdom: Bara för att man knappt kan gå behöver det inte betyda att man inte kan cykla.
