Åkte till Stångtjärn med siktet inställt på skidpremiär. Och tur att det blev mörkt snabbt så folk slapp se min eländiga teknik. Blev nån intervall också men det är svårt när man blir grenspecifikt stum och saknar lite kapacitet för att stressa systemet sådär hårt som man skulle önska.
Mot slutet gjorde jag en sak jag älskar med pannlampsåkning, stannade till och slog av lampan och sen höjde jag blicken mot skyn. Himlen är väl så fin! Men tyvärr fick jag inte se eller höra någon varg.
Blev en nätt tur på 17 km till slut, spåren var bättre än vad jag hade förväntat mig. Nu återstår bara att invänta premiärträningsvärken.
