Hey José!
Denna karl hade jag glömt av, men vilken lirare det är. Fantastisk musiker i mina öron, en av mina favoritlåtar alla kategorier. Här i en fin live variant. Jag tycker att det är när man får höra någon live som man faktiskt hör hur bra någon kan vara. I en studio kan mycket hända. Men lika mycket kan hända på en livespelning, hör bara på slutet av denna inspelning.
Det är naket, det är live, det är på riktigt.
”We need hints before we get tired,
We need speed before we loose pace.”
Kunde inte ha sagt det bättre själv.
Filed under: Allmänt | Leave a Comment
Intet nytt på Gävlefronten.
Fortfarande samma känsla i kroppen, hög vilopuls och seg, får ta en dag vila till för att vara på den säkra sidan. Imorgon återvänder jag till arbetet, ingen feber längre vilket är glädjande! Men det känns som om den här veckan rent träningsmässigt kommer gå åt pipsvängen, sen tar det nog en stund att komma igång igen. Hellre det än att köra igång för tidigt och bli sjuk igen lite längre fram, eller dras med ett virus i kroppen som inte riktigt vill släppa.
Jag känner mig inte stressad av det, läser lite, planerar lite och går igenom saker och ting jag inte tycker jag haft tid för annars. Tänker en del på säsongen som faktiskt närmar sig med stormsteg, är definitivt i bättre form redan nu än vad jag var i Augusti förra året. Så bara det är inspirerande, även om säsongsstarten känns avlägsen med all snö som faller.
Ikväll är det seriefinal på Viasat Hockey, Gnaget kommer på besök. Blir nog som vanligt en sevärd match. Hoppas på vinst. Jag har iallafall börjat spara ut mitt slutspelsskägg, inte långt kvar nu! Och OS börjar på Fredag, mycket idrott som kommer ta en igenom Februari och Mars.
Det ihop med en ny leksak i vardagsrummet som man kan glo på inom kort, kommer göra att den sista tiden går vrålfort.
Filed under: Allmänt | Leave a Comment
When sick, look at powermeters.
Lite bättre idag, jag är glad för jag tror att jag lyckats ducka en kula av större kaliber med hjälp av snabbt och fint beslut att vila ut och verkligen vara på det.
Efter att jag blivit trött på Days of our Lives, har jag surfat omkring efter effektmätare till MTB. Det är prylmuppen i mig som väcks till liv, det är inget annat än leksaker.
En effektmätare som det skrivits lite om ett tag är Metrigears Vector, den ser riktigt intressant ut faktiskt.
”Vector utilizes a patent pending force-sensing approach that is integrated into the hollow spindle of stock bicycle pedals.”
Än sålänge är det Beta-tester på denna produkt, men tanken är att dem ska ut på marknaden under Q2 2010. Då ihop med Speedplays LVG-pedaler till en början, med ambition att nå MTB-marknaden i framtiden också. Deras grundidé har varit att skapa ett tillförlitligt system för under $1000.
Tillförlitligheten enligt dem själva är +/- 1,5% på kraften i pedalerna, med ANT+ stöd. Om det inte blir alldeles för nära 10-strecket skulle jag kunna tänka mig att skaffa mig en sådan här när de integrerar stöd ihop med Speedplays Frog pedaler för MTB, ihop med en Garmin Edge 500.
Följ utvecklingen av detta på Metrigears Blogg.
Filed under: Prylfascination. | 2 Comments
When sick, eat.
Vilopuls är en indikator till att något kan vara knas i kroppen, känslan en annan och tempraturen är lite mer fakta.
En annan sak som oftast stämmer för mig är när jag inte har något matlust, då är det käpprätt åt skogen. Inte äns bilder på kladdkakor, kardemummabullar eller Pizza väcker i närheten av de känslor de brukar. Obalans i universum alltså.
I dessa lägen är det ännu viktigare att få i sig de näringsämnen kroppen behöver. Tvångsmatning + Sömn = Bra skit.
Filed under: Allmänt | Leave a Comment
Märkte redan imorse när jag klev ur min skönhetssömn att något inte riktigt lirar i kroppen, när sen pulsklockan visade en vilopuls på 55 bpm, 15-17 slag över normal vilopuls, började jag ana att något snart kommer som ett brev på Posten.
Tog tempen, ingen större tempratur att tala om, kändes någorlunda okej in i frukosten. Så jag tog beslut att åka till jobbet, hög vilopuls kändes inte som ett godtagbart skäl att stanna hemma. Men strax innan nio fikat märker jag att det nog fasen inte var så bra ändå. Blir sådär ”pre-fever” härlig, lite små frussen och varm. Där sprack Nollvisionen för sjukfrånvaro på arbetet, redan i Feveruari tänkte jag.
Så jag slängde iväg de mail och samtal som låg i pipen och sen gick jag till chefen och meddelade att jag åker hem, tar det säkra före det osäkra. Ingen mening att vänta tills jag smittat alla andra i onödan. Tror jag kan vara ett fint beslut. Totalvila idag, även om det känns som ett gränsfall, kanske innebär snabbare återhämtning från något som kunnat bli värre. Det är som jag brukar tänka, 10% virus/bakterier och 90% inställning. Nåväl, iallafall när det kommer till enklare sjukdomar.
Så går det när man visar sig på styva linan i både roddmaskinen och på testcykeln samma helg med en klen kropp!
Filed under: Allmänt | Leave a Comment
Straffträning.
Straffet för det korta distanspasset blev 2×20 min, den här gången ville jag ta reda på hur jag ligger till, inget mer lallande 4-6 bpm under tröskel på tjugorna. Så jag slängde på rekordwatt i arslet och körde två stycken tjugor med målet att landa kring 4 mmol eller en bit över, alltså 183-186 bpm. Det var iallafall det som uppmättes i September. Jag kan säga att känslan i kroppen nu på den nivån är totalt annorlunda än i starten av November, då klarade jag knappt att köra kvartingar i närheten av 183 bpm utan att uppskatta Borgskalan närmare 16-17, det gick om det var nån enstaka minut kvar, inte mer.
Men jag har märkt att det sakta men säkert blivit bekvämare att arbeta i den zonen, oavsett validiteten på wattantalet.
En dipp mellan minut 15-17 som jag inte riktigt kan förklara faktiskt, kollade inte så mycket på pulsklockan de sista 5, fokus låg på att hålla extra koll på att kadensen låg på den nivå den skulle vara och att pendeln låg där den skulle, ville inte se någon dipp på pendeln.
Nästa gång blir det högre arbete under vilan mellan intervallerna, idag körde jag 100 watt i nån minut innan jag påbörjade nästa, med nån minut menas max 5 beroende på känslan. Vet inte hur ni andra brukar göra, tips mottages med glädje!
Iallafall så landade rekordförsöket runtikring 4,0 W/kg. 3,5 kp x 93 rpm, jag sladdade merparten mellan 93-94 rpm. 4,0 W/kg var ju ett av mina stora mål för året, jag firar inget än för jag är som sagt lite skeptisk till tillförlitligheten.
Sen är jag orolig att jag peakar för tidigt, det är ju inte nu jag ska vara i form, eller så har jag för lite tro på mig själv. Ni märker ett mönster va? Jag har ingen jävla aning om vad jag sysslar med. Det är tur att detta år är till för att ta reda på det.
Iallafall så reserverar jag mig för att checka av detta mål än sålänge. Men jag har en 100 grams chipspåse av ekologiskt slag som väntar i skafferiet, jag tänker faktiskt gå lös på den som om det vore det sista jag gör i livet. Men först lite lasagne.
Sen börjar fiskveckan igen. Vilodag imorgon med tillhörande massage, ska bli riktigt fint!
Filed under: Allmänt, Träning | 4 Comments
Slagen av vintern.
Näe, det blev ingen vidare distans under dagens distanspass. Fötterna frös till is efter 2 timmar, så då gav jag upp. Lyckades alltså pricka in den kallaste dagen på veckan, igen. Nästa år ska jag definitivt investera i ett par värmesulor och rejälare kläder, men jag får leva med detta tills våren kommer. Ska äta lite, sen blir det straffintervaller på Monarken under eftermiddagen som kompensation.
Don’t put me in the deep freeze.
Oerhört 80-tal över denna video om ni frågar mig.
Filed under: Allmänt, Träning | Leave a Comment
Tilläggsregel.
Det finns en tilläggsregel till ”När du är trött, gå och lägg dig”. Den heter: ”Om du kan somna om, så tveka inte.”
Endast applicerbar på helger och lediga dagar däremot, synd, för det är en jäkligt skön regel. Vaknade 06.15 imorse, första svängen. Tillämpade regeln och sov två timmar till.
Filed under: Allmänt | Leave a Comment
What if the best is yet to come?
Hittad, en gammal goding. Spelad, på konstant repeat i tonåren. Avgudar munspelspartierna i låten, det är väl inget speciellt, men har man bara Bob Dylans munspelsvrålande som referens så blir det ju helt plötsligt enormt bra. Tufft instrument i övrigt, tjejerna flockades kring munspelarna.
Det var faktiskt anledningen till att jag började spela gitarr en gång i tiden, man skulle vara lite emo (fast det uttrycket fanns inte riktigt då, så gammal börjar jag bli) och då skulle enligt musikteorin också tjejerna flockas ikring en. Till mitt stora förtret så fungerade det inte riktigt så, inte i mitt fall. Får skylla på mina taskiga gener istället, men jag fortsatte att spela. Är ju envis ibland.
Min rockstarstatus kanske befann sig i någon liten grad på ena sidan av Ångermanälven, om den äns tog sig upp ur vattnet egentligen.
Men en av de sakerna jag lärt mig och som jag fortfarande tror starkt på när det går riktigt tungt, är att man måste försöka blicka framåt och våga ställa sig frågan: ”What if the best is yet to come?”.
Hoppet tar en människa väldigt långt i väldigt många situationer.
Emo and out.
Filed under: Allmänt, Tankeverksamhet. | 2 Comments







