För-störd

Hade på känn att jag skulle få ångra torsdagens löpintervaller i form av muskelvärk from hell. Profetian blev verklighet! För-störd känsla i kroppen.

Hade tänkt köra dubbla intervallpass idag men bestämde mig efter ett brutalt uppvaknande imorse att det nog inte var någon mening med förmiddagsintervaller, så jag hakade på triathleterna Jonas och Magnus runt Runn istället, vi rullade iväg vid 8-tiden och jag fick 70 välbehövliga km i benen.

Kändes bättre och bättre för varje mil. Kalltsatan, men trevligt!

Dagens lärdom: Bara för att man knappt kan gå behöver det inte betyda att man inte kan cykla.

2010-10-27

Slängde ett öga i träningsdagboken, 2010-10-27 var senaste gången jag löptränade i någon form. Kommer väl ha lagomt ont imorgon och ett par dagar framöver, men det var det värt!

Har alltid påstått att löpning är djävulens påfund, det står jag för. Idag behövde jag komma ut och göra något annat än cykla. En lång dag på kontoret och två kanelbullar tvingade mig till helkroppsrörelse. Tog med mig skidstavarna till Källviksberget och ”stavsprang” 4 x 4 minuter med inslag av snöpuls i lösa skoterspår.

Stum, fin och skitnödig på hemvägen som det brukar bli vid löpning. Var väl inte superpigg men jag fick det gjort med det jag hade idag, mer kan jag inte begära.

4:e passet fyror sen i Lördags, kämpa!

Livet är fint!

Sammanfattar dagens vinterdistans med att påstå att vädret var perfekt, sällskapet i form av Bleckur, Bergkvist och Johansson var utomordentligt, samt en fin runda med vacker natur och bra vägar vald av Lars! Inga bilder, fullt upptagen med att njuta.

Jag och Jonas skarvade ett Hipp Hurra varv runt Varpan enligt tradition när vi kom in i Falun igen, sen tog jag Främbysvängen hem och där stötte jag på den där Lisa Ström och den andre o så mäktige Jeppe, och de hade ett och annat fikatips i bakfickan bland annat.

122 km på 05:00:02 och cirka 1200 höjdmeter blev dagens facit.

På 16:e dagen, vila.

Imorse begav jag mig till ett vintrigt och -13 grader kallt Stångtjärn för lite stakning innan frukost. Det var inga höjdarspår däruppe idag på morgonen, jag är däremot inte så kräsen.

När jag kom hem från skidåkningen hade ju överkroppen fått sitt, så jag satte mig på testcykeln och trampade av en tjuga på 353 watt, vilket för dagen gav 4,76383266 W/kg.

Nu sitter jag och avnjuter en härlig älgfärssoppa som jag hoppas ger mig lite pangpang till eftermiddagens intervaller.

Totaltvilade igår däremot, första gången sen dagen innan maxtestet på GIH för cirka 2,5 vecka sedan. Passade på att ta ikapp lite serier och dokumentärer, införskaffade en AppleTV för några dagar sedan som jag blivit mycket bra kompis med.

Nu börjar det hända lite grejer på hemsidan för teamet också, kul! Vi finns ju som bekant redan på Facebook.

Från en dag till en annan

Följde upp gårdagens iPhone i tvättmaskin, failfyror och riktiga dyngben med två pass 4×4 på Superbowen + gym och torkad och fullt funktionell iPhone idag.

Man har ju sämre dagar ibland men de tar ju alltid slut och en ny dag med nya möjligheter följer. Det är en förmån att leva i en så trygg tillvaro att man kan förlita sig på detta.

Har inte kört utomhusfyror sen Dackefejden, det är absolut annorlunda än på stålhästen. Ett uppskattat mentalt break från bromsbandet var på sin plats.

Vi har ju 3 st testcyklar på kontorsgymmet, varav en av dem har störst potential till att göra nytta i form av skick, bromsband etc. Däremot har den sina fina blå originaltrampor på, och de sitter väl som gjuten cement. Kan jag bara få loss dem och sätta på kombipedalerna på den testcykeln istället så öppnas helt plötsligt en helt ny värld i form av tidseffektivitet i träningen.

Jag är inte alltid mentalt laddad för att köra hårda intervaller med mörkrets ryggsäck på axlarna före/efter kontorstid, ibland känner jag mig väldigt inspirerad vid lunch och då vore det ju ypperligt att kunna ta vara på det. Bara någon gång ibland skulle räcka.

Ju fler möjligheter dessto bättre!